Med erfarenhet från 1900-talet vet vi att apartheid– regimen kunde oskadliggöras genom att världen i samförstånd införde stora sanktioner och embargon mot den Sydafrikanska staten.
Apartheid i Sydafrika var ett system med institutionaliserad rasdiskriminering och segregering som präglade landets politik och samhälle från 1948 till 1994. Internationella påtryckningar, inklusive bojkott och embargon, spelade en betydande roll i att bidra till slutet på apartheid.
Här är en beskrivning av hur dessa åtgärder påverkade och förslag på hur man kan stävja folkmordet i Palestina genom att isolera Israel politiskt och ekonomiskt.
Internationell opinion och medvetenhet: Genom att lyfta fram apartheidregimens orättvisor och övergrepp bidrog internationella kampanjer till att öka medvetenheten och skapa en global opinion emot systemet. Genom att sprida information om apartheidregimens rasdiskriminering och brott mot mänskliga rättigheter skapades en allmän medvetenhet om situationen i Sydafrika. På samma vi ser vi att det efter 7 oktober -23 blivit en global reaktion på ojämlikheten mellan parterna i Palestina-konflikten. Det är absolut nödvändigt att renhåriga journalister och redaktionella medier rapporterar och visar en rättvis bild av de aktuella förhållandena för att kunna påverka parterna i konflikten och att ge de parter som skall ingå i fredsprocesserna en rimlig chans till att skapa en initierad och rimlig dialog.
Bojkott av varor och investeringar: En av de mest effektiva åtgärderna var att internationellt bojkotta sydafrikanska varor och desinvestera från företag som gjorde affärer med regimen. Genom att påverka landets ekonomi och handel sattes ekonomiskt tryck på apartheidregimen och dess stödjare. Bojkottkampanjer, som den internationella kampanjen mot apartheid i Sydafrika, uppmanade konsumenter och företag att undvika varor och investeringar som stödde regimen.
– Bojkotta all import av varor från Israel, ta ut alla investeringar i företag som verkar i Israel, och frys ut dem som fortsätter att investera i och samarbeta med israeliska företag.
Embargon och sanktioner: Internationella sanktioner och embargon infördes för att isolera apartheidregimen. FN antog flera resolutioner som uppmanade till ekonomiska sanktioner och vapenembargon mot Sydafrika. Dessa åtgärder begränsade boer-regimens möjligheter att göra internationella affärer och förvärv av vapen, och försvagade därmed dess ställning.
– Stoppa all försäljning av vapen till Israel.
Kulturell och sportlig isolering: Kulturella och sportliga bojkotter spelade också en roll i att isolera apartheidregimen. Genom att undvika kulturella och sportliga evenemang med Sydafrika begränsades regimen från möjligheten att visa upp sig internationellt och använda dessa evenemang som propaganda.
– Uteslut Israel från Eurovision Song Contest, EM, VM i alla sporter och ur Olympiska Spelen. .
Diplomatiskt tryck: Diplomatiska påtryckningar, såsom utvisning av sydafrikanska diplomater och isolering av regimen på internationella forum, användes för att markera det internationella ogillandet av apartheid. Genom att minska Sydafrikas diplomatiska utrymme skapades ytterligare politiskt tryck på regimen.
– EU:s medlemsländer måste utvisa de israeliska diplomaterna och attachéer som för närvarande verkar i Europa.
Dessa internationella påtryckningar och åtgärder har en kumulativ effekt och bidrar till att underminera apartheidregimens legitimitet och ekonomiska stabilitet. De skapar även förutsättningar för att inleda förhandlingar och dialog mellan inblandade politiska krafter. Slutligen ledde internationella påtryckningar till att apartheidregimen upphörde 1994 och Sydafrika övergick till ett demokratiskt system med allmänna val och jämlikhet inför lagen.
Målet för Palestina är i första hand att få till en vapenvila. sluta terroriststämpla Hamas för att därefter få till stånd förhandlingar om att uppnå en tvåstatslösning enligt 1967 års gränser.
